En av resurserna är ju jag, att tillit finna i min och elevens relation så att problematiken kommer upp till ytan. På den skolan jag är anställd på finns ett anti-mobbingsplan (plan mot diskriminering, mobbing och trakaserier) som är lika gångbart mot händelser på skolgården som på internet, för som Friends påpekar ("Koll på nätet") så är det samma slags handlingar oavsätt om det händer via en datorskärm eller IRL. Jan Svärdhagen har en bra checklista med konkreta tips och råd på hantering. Men man hoppas att det inte ska behöva gå så långt, utan att det förebygande arbete ger effekter. "Mediarådet", "Säkert på nätet" och "Friends" kan bistå med bra övningar, diskussions- och lärarmaterial att ta del av.
I "Vuxenvärlden Hallå" skriver författarna att nätmobbing ofta har direkta kopplingar till skolsituationer, då lärarna får det i sitt knä att lösa situationen. När det kommer till ansvarsfrågan blir jag personligen lite obstinat. Skolans ansvar betyder inte lika med lärarens ansvar. I lärarrollen idag ingår förmycket uppdrag av avprikande karaktär, dvs. lämna in sammanställningar, följ upp satsningar osv. för att vi även ska ha ork att vara hobbyspykologer. Skolans ansvar betyder i detta fall Skolsköterskor och kuratorer alt. skolspykologer, och räcker inte resurserna till kan politiker satsa mer, på enskilda skolor eller på BUP.
Hej!
SvaraRaderaTycker att du in dina inlägg både lyfter fram de möjligheter elevers nätkompetenser kan innebära för vår undervisning samt vilka faror som kan finnas?
Att som enskild lärare behöva ansvar blir ju nästan omöjligt. Här behöver det väl finnas stöd på skolan eller hemmet. Kanske kan man som lärare initiera diskussionen i arbetslaget eller på föräldramötet för att skapa en beredskap?